Skog, landskap och levebröd är en livsviktig mix för människans framtid, menar Peter Holmgren, som har varit generaldirektör för CIFOR i fem år. CIFOR är ett mellanstatligt skogsinstitut med huvudkontor i Bogor, Indonesien. Omkring 1,6 miljarder människor är beroende av skog för sitt levebröd, varav 70 miljoner tillhör urfolk. Ytterligare 2,6 miljarder människor lever av jordbruk.
Skogsbruket spelar en nyckelroll för klimatregleringen och har positiva effekter på den globala, nationella och lokala utvecklingsagendan. CIFOR står för Center of International Forestry Research och verksamheten bygger på vetenskap, traditionell kunskap, kompetensutveckling och omvärldsbevakning. Trots skogsbrukets stora möjligheter finns också enorma svårigheter: Miljoner hektar tropisk skog huggs ner för att ge plats för ett jordbruk som är allt annat än hållbart, närmare två miljarder hektar skogsmark har utarmats och på många håll i världen ökar ojämlikheten.
Forum för globala landskap
Det finns därför stora behov av att samla krafterna för att vända utvecklingen. Under Peter Holmgrens tid som generaldirektör för CIFOR har en forskningsledd plattform för integrerad markanvändning (Global Landscapes Forum, GLF) bildats. Den leds av CIFOR, FN:s miljöprogram och Världsbanken samt finansieras i huvudsak av Tyskland. Ett sekretariat sätts upp i Bonn.
– GLF grundades 2013 på fyra principer; koppla ihop människor, dela, lära och göra. Vårt mål är att nå en miljard människor direkt och inte indirekt, förklarar Peter Holmgren.
Hittills har man kopplat ihop 3000 organisationer och 25 000 människor på möten i Warszawa, Lima, London, Paris, Marrakech, Jakarta och Bonn med 32 miljoner uppkopplade via internet.
Multifunktionella landskap är hem och resursbas för 500 miljoner småbruk, som tillsammans står för 80 procent av den mat som produceras i Asien och Afrika söder om Sahara. De tillhandahåller vatten, energi och andra resurser för landsbygdssamhällen, närbelägna städer och den globala ekonomin.
– Det handlar inte bara om marken utan om rätten att utveckla hela jordbruksföretaget, säger Peter Holmgren.
Nätverk för forskare
Under hösten 2017 medverkade Peter Holmgren i ett par internationella forskarkonferenser i Stockholm. SIANI var medarrangör i båda. På FLARE-konferensen (Forests & Livelihoods: Assessment, Research, and Engagement) var Peter Holmgren huvudtalare. Han menade att FLARE framför allt är viktigt som nätverk mellan forskare från olika delar av världen och att konferensen ger dem möjlighet att uppdatera sig och stöta och blöta lite med varandra. Dock hade han hoppats på en mer sammanhållande filosofi. Nu blev det typiskt akademiskt spretigt, där alla talade om sina egna projekt.
Den andra stora konferensen, Rights and Resources Initiative (RRI), hade temat Minska ojämlikheten i en turbulent värld. Där deltog Peter Holmgren i en panel om att konfrontera ojämlikheten. Peter Holmgren tyckte att veckan hade ett bra fokus på viktiga frågor gällande skog och rättigheter. Det är viktigt att fortsätta dialogen, man kan alltid hitta nya perspektiv och vinklingar. Men han var också lite kritisk:
– Alla är överens om att man måste satsa på skogslandskap och rätten till mark, men det är oklart vem som ska satsa. Man måste vara väldigt ödmjuk för att lösningen kan se olika ut beroende på var man är, menade Peter Holmgren
Skogen och de globala målen
I sitt huvudanförande uppehöll Peter Holmgren sig en stund vid skogen och de globala målen, som är vårt gemensamma språk.
– De globala målen eller Agenda 2030 är ett politiskt verktyg men de är användbara. Vi måste bara undvika att stoppa in dem i ett uppifrån-och-nedperspektiv.
Peter Holmgren tycker att skog har med alla de sjutton globala målen att göra. I CIFORs strategi från 2016 har arbetet organiserats i sju områden som visar på värden och nyttor som skogen tillför och dessa har länkats ihop med de globala målen.
– Det är viktigt att vi minskar fragmenteringen och polariseringen mellan olika mål. Istället måste vi omfamna verklighetens komplexitet och se till helhetslösningar, konstaterar Peter Holmgren.
Text: Maria Larsson
