Mer jämlik fördelning och bättre skydd av rättigheter till naturresurser är en förutsättning för hållbar utveckling. Sedan de Frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av mark-, fiske- och skogsrättigheter antogs 2012, har samarbete och dialog kring dessa rättigheter intensifierats. Denna policy brief beskriver riktlinjernas syfte och ger exempel på hur de kan användas i praktiken.
Vad betyder förvaltning av mark- och naturresursrättigheter för hållbar utveckling?
Ändrade konsumtionsmönster, befolkningstillväxt och miljöförstöring ökar konkurrensen om naturresurser. Ansvarsfull naturresursförvaltning är därför viktigare än någonsin.
Trots en allt intensivare urbanisering bor fortfarande majoriteten av jordens fattiga på landsbygden. Naturresurser som åkermark, skog och fiske är bland deras viktigaste inkomstkällor. Det finns ett samband mellan ojämn tillgång till naturresurser och fattigdom, utbredd korruption, konflikter och svaga eller totalitära institutioner. Illegitima markförvärv och svaga system för naturresursförvaltning hotar människor utan medel att skydda sin nyttjanderätt.
Kvinnliga landsbygdsbor är ofta särskilt diskriminerade i beslut om användning av naturresurser. Skydd av både kvinnors och mäns nyttjanderätt och mer jämställd och rättvis fördelning av naturresurser är effektiva medel för fattigdomsbekämpning, tryggad tillgång på mat och minskade klyftor.
Oförutsägbar förvaltning av nyttjanderätt har en dokumenterat negativ effekt på investeringar i mark, skog och fiske. Osäker nyttjanderätt tenderar att leda till kortsiktig exploatering av dessa resurser då garantin för återbäring av långsiktiga investeringar blir svag. Starkt skydd av nyttjanderätten främjar långsiktiga investeringsbeslut som bidrar till bättre levnadsvillkor, ökad livsmedelsproduktion och hållbar naturresursanvändning.
Tio principer för ansvarsfull förvaltning av naturresurser
- Mänsklig värdighet, baserat på de mänskliga rättigheterna och individens människovärde.
- Rätten att inte bli diskriminerad av lagar och myndigheters beslut.
- Jämlikhet och rättvisa.
- Jämställdhet och lika rätt för kvinnor och män att åtnjuta alla mänskliga rättigheter.
- Holistiska och hållbara strategier byggda på ömsesidigt beroende av olika naturresurser.
- Samråd och delaktighet i beslutsfattande.
- Rättssäkerhet enligt principerna för rättsstaten.
- Transparens genom tydligt definierade och allmänt spridda lagar, policies och beslut.
- Ansvarsutkrävande av individer, myndigheter och icke- statliga aktörer.
- Kontinuerlig förbättring genom utvärdering och analys av förvaltning av naturresurser.